Floatglasprocessen

Sir Alastair Pilkington utvecklade floatglasprocessen år 1952, vilket idag är den vanligaste glastillverkningsmetoden i världen. Ofta görs olika vidareförädlande behandlingar på floatglaset innan det installeras i byggnader eller i fordon. 

Med floatglasmetoden kunde man till en början bara tillverka 6 mm tjockt glas, men nu kan vi producera 0,4–25 mm tjocka glas. Processen börjar med att noggrant blandade råämnen smälts i en ugn. Den smälta glasmassan, som har en temperatur på ca 1 000 °C, hälls kontinuerligt ut från ugnen och på ett bad av smält tenn i en kemiskt kontrollerad miljö. Glasmassan flyter ut på det flytande tennet och sprids ut i ett jämnt lager. Lagrets tjocklek beror på hur snabbt det stelnande glaset dras bort från tennet. När glaset får svalna gradvis och kontrollerat får man ett glas som är extremt slätt på båda sidor.