Den 20 januari 1959 tillkännagavs floatprocessen för glasindustrin världen över, vilket helt förändrade framtiden för glastillverkning och företaget Pilkington. Denna process uppfanns av Sir Alastair Pilkington och hans forsknings- och utvecklingsteam efter sju års experimenterande och investeringar i metoden.

Det sägs ofta att Sir Alastair kom på idén till floatglas medan han hjälpte till med disken efter middagen. Han ska ha sett hur oljan flöt på ytan och tänkt: "Tänk om glas kunde flyta på en vätska?". Denna romantiska bild av en plötslig snilleblixt är emellertid en myt, och Alastair tillbakavisade bestämt påståendet. Det är dock ett faktum att Alastair fick idén medan han utförde en monoton uppgift och lät tankarna vandra.

Han började experimentera i december 1952, och även om resultatet inte var perfekt, lyckades han framställa en plan glasbit mycket tidigt i försöksstadiet. För att processen skulle nå sin fulla potential och bli en framgång krävdes det emellertid att den kunde skapa ett konstant flöde av högkvalitativt glas dygnet runt. Att dygnet runt producera glas av en kvalitet som överträffade branschstandarden skulle ge Pilkington en enorm fördel gentemot alla dåtida konkurrenter. Alla glasbitar som tillverkades med processen mellan 1952 och 1959 hade brister, vilket gjorde arbetet med att finslipa metoden så långdraget och krävande.