Processer för bilglastillverkning

Laminering

Glasskivor binds samman med ett lager polymerfilm emellan. Värme och tryck eliminerar luftbubblor i laminatet, så att det optiskt sett framstår som en enda glasskiva. Vid eventuella sprickor i laminatet hålls glaslagren samman, vilket minskar risken för personskador. Laminerat glas för användning i byggnader tillverkas också på detta sätt.

Laminerat glas används för vindrutor i bilar, och även sidorutor i allt större utsträckning. Flerskiktslaminat används i vindrutor för lok, för bilar med förhöjd säkerhetsnivå samt i skottsäkert glas.

Härdning

Floatglas värms upp till cirka 650°C och ytorna kyls sedan snabbt med luft, medan insidan (kärnan) kyls långsammare. Vid rumstemperatur fortsätter kärnan att svalna. Ytorna komprimeras och kärnan försätts i spänning.

Om glaset brister utlöses de inre spänningarna, vilket gör att det bildas små och trubbiga glasbitar. Detta härdade glas används i sidorutor och bakrutor på bilar samt i säkerhetsglas i byggnader.

Formning

Glaset måste böjas till en viss form om det ska användas i bilrutor. Mellan 500°C och 600°C faller glasets viskositet med en faktor på 10 000 när det övergår från ett sprött massivt stycke till en plastisk substans. I den plastiska fasen är det möjligt att skapa komplexa former, fria från veck och andra optiska defekter.

Böjning genom gravitation är den vanligaste metoden att forma vindrutor. Glaset värms upp till den plastiska fasen, och man låter det böja sig av sin egen vikt tills det fått önskad form. Ett annat alternativ är att använda en pressböjningsprocess i de fall man behöver en högre ytnoggrannhet. När glaset övergått till plastiska fasen pressas det till önskad form mellan en positiv och en negativ form.